vingliga ben

Du, vi gråter nuMen det är mer,mer än femtio år försentDu, det finns dom som förstår nuMen vad hjälper detnär du inte får vara medDu, jag vill öppna tidens portarJag vill trösta och hålla dej i handDu, jag förståratt du känner dej vilsenVi sökte vännerså att värmen försvannJag, jag har varit feg min vänSagt ok och sen gråtit inom mejMen du, det gör ont att vakna upp min vänGå mot strömmenmed känslan att kanske göra felMen du, det är mitt livjag måste levaMen det är svårt att vetavad man villDu, du fick inte ensdet du vill haVi sa nej,att vi aldrig kan lära av varannDu, du har gjort mej starkJag är frifrån all längtan efter maktFör jag vetatt jag kan stå för det jag görDet gör mej ingetatt bli lämnad utanförDu, jag vill ge dejallt det vackraFör du har hjälpt mejen lång, lång bit på vägDu, om vi blir flersom vågade lyssnaSkulle våra framsteg stödjaspå rätt vingliga benAlla vandrar runt som i ett hjulMan måste vara starkför att bryta sej urAlla vandrar runt som i ett hjulJag vet att jag kan klara det nu